tack!

tack alla ni fina för ett underbart kalas sällskap..

fick en massa finigheter ock helt underbara överraskningar.

av Erika fick jag ett sjukt tjusigt halsband med in graverad text-

av Cagge fick jag massa små skojsigheter-

av Pucca ock Gustav fick jag en vinare-

av Puccas mor fick jag en bukett blommor-

av Hanna-lotta ock Hampe fick jag en "dammig" ros ock en söt nalle-

av Kent, Linnea ock Johanna fick jag en trevligt kväll på teatern-

av Alice ock Teo fick jag två guldfiskar-

av mor fick jag två biobiljetter ock ett usb-minne-

av mormor, morfar ock familjen fredrik fick jag en ipod-

ock av Julia fick jag henne, det vart helt galet för vi har alltig varigt sjukt tighta..

men vi har ju dock inte träffats på drygt 2år..

.

det vart en kväll att inte glömmas..

mega irriterande, har en jätte

jobbig dålighets känsla inför USA.

känns inte okej alls..

urk

massvis med tänk..

har nu mottagit all info om USA resan.. vet hur jag ska flyga vet vad som serveras få flyget, vet hur långtid det tar.. vet hur jag ska bo, ock vart jag ska bo.. vet att jag ska träffa min far.. .

men jag ock mor min satt ock diskuterade

kring all fakta för en stundsedan.. ock vi kom då på att jag inte har en

endaste liten aning om vad

vi ska göra när vi träffas eller hur det

kommer till att bli.. kom då också att tänka på att när min

mor träffade sin mor

för första gången så hade

hon tusen frågor om allt möjligt.. då slog det mej att jag har inte

en endaste liten pytte fråga, kan ju säkert komma på en

massa frågor som att vad han har

gjort alla dessa år eller om han någonsin

försökt hitta eller kontakta mej.. men jag har verkligen ingen

fråga som jag helt desperat

vill ha svar på eller något som

jag vet kommer att

flyga direkt ur min mun när vi träffas.. ock det fick mej att tänka lite, tänk om vi inte har något

som hälst gemensamt

eller absolut inget att prata om.. vet att jag har sagt till alla i hela

mitt liv att om jag får chansen

att få träffa min far så kommer

jag verkligen att ta den.. men nu sitter jag här 11dagar

innan den stora dagen ock vet

inte riktigt om jag ska åka eller inte..

de e inte de att jag inte

vill träffa honom, för de vill jag ju.. men vad ska hända?, har lixom

aldrig riktigt tänkt så långt.. har hela tiden bara längtat

efter den dagen då jag

skulle få träffa honom.. tänk så har vi absolut inte ett skit att

prata om, ingenting överhuvudtaget.. tänk så kommer vi inte alls överäns.. tänk så är det såpass stor

skilnad på våra verderingar

att vi inte alls funkar ihop.. tänk så kommer hela alltet bli

världens fiasko.. .. .. .. följ med mej till månen så vi kan dricka te ock äta kakor..