har alltid varigt mycket kall hjärtad ock lite halv bitter...

aldrig fäst mej vid något/någon så pass mycket

så jag saknat det en längre tid när det inte längre funnits tillgängligt

men det känns som att mötet med min far har

ändrat det ganska mycket faktiskt.

känns lite skönt ock lite skrämmande..

har blivigt otroligt lätt rörd ock har nu extremt lätt för att bli

så glad för någon annans skull att mina ögon börjar läcka..

jag kan bli helt hysteriskt glad över ganska oviktiga

ock "löjliga" saker..

jag tror jag tycker om mitt "nya" jag..

.

D